Kategoriarkiv: Nyheter

7-13 maj internationella coachveckan 2018

Nu börjar internationella coachveckan

Har du eller känner du någon som har anlitat en professionell coach?

Sannolikheten att du svarar ja borde vara mycket hög. I över 20 år har coaching varit ett alternativ för den som är frisk och vill utvecklas privat eller i karriären.

Kommande vecka (19) har International Coach Federation, ICF, utlyst som en årligt återkommande vecka där vi som är medlemmar på olika vis lyfter fram värdet av professionell coaching.

ICF är en oberoende yrkesorganisation med syfte att kvalitetssäkra coacher och coachutbildningar. De har inga egna utbildningar just för att vara fristående. Vi som är medlemmar och certifierade via ICF har sagt ja till att följa deras etiska riktlinjer.

Det är som vi alla vet fritt fram att arbeta som coach. Många av oss som valt att arbeta professionellt med coaching väljer därför att certifiera oss via ICF. Genom certifieringen får vi ett intyg på att någon med högre coachkompetens än oss själva har bedömt vår förmåga att coacha. Certifieringen är giltig endast i tre år därefter måsta man ansöka på nytt. Det finns tre nivåer: ICF Associate Certified Coach (ACC), ICF Professional Certified Coach (PCC) samt ICF Master Certified Coach (MCC). Till den högsta nivån har än så länge 4 % nått.

Själv har jag varit med sedan början av 2000-talet och därmed fått följa hur ett nytt yrke utvecklas! Coach är ett yrke – här kan du läsa mer om just det. Yrket är fortfarande ungt. Utbildningar är fortfarande förhållandevis korta, även de som nu börjar ges via högskolor och universitet. Trots det så är 98 % nöjda enligt Sherpa coaching som årligen (sedan 2005) undersökt bl a värdet av coaching. Här kan du läsa vad mina kunder har fått ut av sin coaching. Som coach har jag förstås egen coach och jag ser det som en stor förmån att ha en professionell partner som helhjärtat och engagerat coachar mig att uppnå det jag har valt att åta mig.

Blir du nyfiken och vill få egen erfarenhet av coaching?

Här hittar du ICF-certiferade coacher över hela landet.

Glada coachhälsningar från Anna Eriksson

ICF Master Certified Coach, Fil kand beteendevetare

0733-508 507, anna@avalona.se

FAKTA

ICF startades 1995 av Thomas Leonard (USA) och har idag 33 711 medlemmar (april-18) i 144 länder, varav 389 i Sverige. Runt om i världen, i 70 länder, finns 130 chapters/lokalkontor.

ICF är i särklass världens största yrkesförbund för coacher. Näst störst är European Mentoring & Coaching Council (EMCC) som startade 1992 med 4 976 medlemmar i 58 länder (dec-17).

 

Varför en ICF-certifierad coach

Det är lätt att få intrycket att coaching är en ogreppbar tjänst som kan innehålla lite vad som helst men det finns vägar att försäkra sig om att den coaching man köper in håller god kvalitet och att man vet vad man får.

Coaching är inom EU en självreglerande bransch och vår internationella organisation ICF har varit starkt drivande i att ta fram det regelverk som ska gälla. Vi vill med denna artikel uppmärksamma dig som upphandlar coacher på vad ICF gör och ge dig fakta om vad som kännetecknar ICF-certifierade coacher och ICF-medlemmar för att ge dig kunskap och fakta så att du kan kvalitetssäkra din upphandling.

Professionella coacher vinnlägger sig om att bli certifierade och medlemmar i ICF (International Coach Federation) eller annan oberoende yrkesorganisation, som t ex EMCC, och betraktar coaching som ett yrke. ICF är världens största partsneutrala yrkesorganisation för coacher med syfte att utveckla och kvalitetssäkra yrket. ICF startade 1995 och har drygt 30 000 medlemmar i 140 länder. I Sverige finns en nationell förening som har lokala avdelningar i Stockholm och Göteborg samt ett ”cyberchapter”.

ICF definierar coaching som ett partnerskap med klienter i en medvetandegörande och kreativ process som inspirerar dem att maximera sin personliga och professionella potential.

ICF erbjuder en oberoende certifieringsprocess

Denna sker på tre nivåer med olika krav på coachspecifik utbildning, klienttimmar, handledning samt bedömning av kompetensnivå: ICF Associate Certified Coach (ACC), ICF Professional Certified Coach (PCC) och ICF Master Certified Coach (MCC). Certifieringen behöver förnyas efter tre år. Här ser du kraven för ICFs certifieringsnivåer. 

ICFs medlemmar har en giltig ICF-certifiering eller har minst påbörjat en coachspecifik utbildning som motsvarar utbildningskravet vid ACC-certifiering.

ICF Certifierade Coacher som också är medlemmar i ICF Sverige finner du här.

ICF-certifierade coacher som också är medlemmar i ICF internationellt kan du finna här. Skriv in Sweden som keyword om du söker en svensk coach.

Coachspecifik utbildning

Alla coacher som är medlemmar i och/eller certifierade av ICF har en coachspecifik utbildning som inkluderar de 11, av ICF definierade, kärnkompetenserna för coaching. Här hittar du ICF-godkända utbildningar.

ICF har tagit fram etiska riktlinjer

Alla ICF-certifierade coacher och medlemmar åtar sig att följa dessa.Här kan du läsa dem.

ICF har etiska råd på både nationell och internationell nivå

Etiska rådet i Sverige nås på etik@icfsverige.se och bistår vid meningsskiljaktigheter. ICF Globals etiska råd hittar du här.

ICF samlar forskning om coaching
På ICF Globals webbplats finns en forskningsportal för dig som vill läsa internationell forskning om coaching.

ICF har tydliga riktlinjer för hur dess varumärken får användas för att göra det enkelt för dig att veta vad kvalitetsmärkningen står för. Här finner du information om detta.

Vi hoppas att du med denna information nu vet hur du ska gå tillväga om du vill anlita coacher som redan är kvalitetssäkrade. Lycka till i ett utvecklingsarbete som vi vet ger goda resultat.

Vilka jobb finns kvar om 10 år – fråga en 10-åring!

Vilka jobb finns kvar om 10 år – fråga en 10-åring!

VD för Företagarna, Günther Mårder gästade ICF Sveriges Årsmöte 25 april 2018 med ett fartfyllt och spännande framtidsspan. Undertecknad har fått äran att skriva om det, köpa blommorna och överlämna dem. Efter en kort resumé, för de tre åren vid VD-posten och kommande viktigt arbete för att få företagare att växla upp och våga anställa, så startade trendspaningen.

Genomgående för den stora skillnaden från förr till nu är den snabba teknikutvecklingen och här nämndes automatisering, digitalisering och robotar.

Fråga en 10 – åring

Föreställ dig att en 10-åring frågar dig så här: ”Vad gör du på jobbet?”. Om det är svårt att förklara, svårt att automatisera det du gör – så finns kanske jobbet kvar om tio – femton år. Alltså om tekniken har svårt att kopiera och automatisera arbetet – om inte så kan jobbet vara borta och ersatt med en robot.

Pyramiden plattas ut

I spaningen dök bilden upp av en pyramid som plattas ut och där ett mellanskikt blir större och samtidigt klyftor som ökar. Frågor dök upp om hur man ska balansera utvecklingen och samtidigt driva den.

Vad sätter vi värde på och vad är en tjänst och en vara?

När Günther berättade om hur han släpper ratten och läser tidningen när han kör på motorvägen höjdes temperaturen i rummet. Var kommer våra gränser (mellan människa och teknik) att gå i framtiden kan man fundera över när AI, artificiell intelligens, redan är här. Med emfas betonade Günther hur möjligheten att köpa tjänst, få stöd, bidra till samhällsutveckling genom att fokusera på det man som individ är bäst lämpad för, och sist och allra mest ge utrymme för service och tid. På frågan, till företagare och ledare, när de kikar i backspegeln: Vad är det du ångrar? Så har han aldrig hört någon säga att jag inte jobbat tillräckligt många timmar. Svaret har varit: ”Mer tid med min familj”. Så att köpa oss tid (där andra kan göra det vi själva inte är så bra på) och att få tid spådde han som en kommande statusmarkör.

Coachernas framtid?

Frågan dök upp och då hade redan det digitala landskapet med PR, sociala medier och den idag nödvändiga närvaron där berörts. Han beskrev möjligheten att kombinera en relation med kommunikation IRL (in real life) och digitalt i ett effektivt coachupplägg och sa att det är säkert redan flera av er som jobbar så. Själv har han gedigen erfarenhet genom bl a #företagarpodden.

Att ICF Sverige redan ingår som ett av branschförbunden i Företagarna kändes i de rungande applåderna! Carin H Bladh, för ICF Sveriges Redaktionsråd.

​Coaching som mental träning inom idrotten

Ronnie Carlsson, ICF Associate Certified Coach, har under den gångna hockeysäsongen jobbat som mental tränare för Borlänge Hockey, ett lag i landets tredje division.

Laget nådde sitt bästa resultat på två decennier, men räckte inte hela vägen till avancemang.

Här nedan berättar han, ur sitt perspektiv, hur han upplevde säsongen som avslutades igår, den 15 april 2018.

Bakgrund:

Min coachingkarriär är ung, jag läste grundutbildningen 2015. Då jag tror mera på att låta karriären växa på omdömen från andra än att marknadsföra mig stenhårt, har jag ett ben kvar i mitt tidigare yrke som journalist.

I journalistrollen besökte jag Borlänge Hockey i samband med en träning i januari 2017. Laget hade vunnit grundserien före jul överlägset, men låg i botten av Allettan och förlorade mot lag de under hösten besegrat.

Efter att intervjuerna var gjorda pratade jag vidare med dåvarande tränaren Jeff Jakobs och sportchefen Mats Johansson.

”Det måste sitta här”, sa jag, och pekade på mitt huvud.

”Ett lag kan inte bli så mycket sämre på så kort tid.”

Tränaren och sportchefen höll med. När jag förklarade vilken utbildning jag hade och uttryckte att jag gärna hjälpte laget, svarade Jeff.

”Det låter väldigt intressant och jag ser gärna att du jobbar med laget. Men jag vill inte att du kommer in i nuläget. Det skulle ge signaler om att vi kört fast och inte har flera lösningar. Det skulle skapa mera oro. Men vi tror att vi har nycklarna att lösa situationen. Däremot kan vi diskutera vidare inför nästa säsong att ha dig med för att undvika en sådan här svacka.”

Laget ryckte upp sig under februari men var aldrig nära att nå kvalserien till Allsvenskan. Jeff Jakobs lämnade klubben för att bli tränare i Norge (där han förra veckan vann mästerskapet) och jag trodde att möjligheten var förbi.

Några veckor in i april hade Mats Johansson gjort klart med nya tränare, Dennis Hall och Mikael Andersson. På vinst och förlust ringde jag honom och hörde om intresset av mental coaching fortfarande fanns. Han diskuterade saken med tränarna och de bjöd in mig till ett möte.

Vi kom ganska snabbt överens om att testa en säsong med en kombination av teamcoaching och individuell coaching.

Uppstarten:

Under maj och juni hade jag uppstartssamtal individuellt med alla spelare och tränarna. De fick också skriva under en överenskommelse som såg ut som coachingöverenskommelserna brukar se ut, med tillägget att jag skulle rapportera till tränarna och sportchefen vilka ämnen vi pratade om under våra coachingsamtal. Samtalen innehöll inte så mycket coaching, men var väldigt givande intervjuer då jag fick veta vad spelarna individuellt önskade bli bättre på och de fick en bild av vad coaching är.

Vad som var intressant var att mer än halva truppen, 18 spelare, hoppades kunna ta ledande roller i laget. Ett tag var jag faktiskt orolig att det skulle leda till problem, men det skulle visa sig vara en obefogad oro. Spelarna har fått olika roller av tränarna för att göra laget så komplett som möjligt och de flesta har accepterat rollerna och blivit ledande i laget genom att utveckla sina spetsegenskaper.

Helgen före midsommar 2017 hade vi första gruppcoachingsamtalet. Vi pratade om målsättning inför säsongen. I de individuella samtalen kom det fram att alla utom ett par stycken tydligt uttalade att de ville spela på en högre nivå. Vissa hade det redan som ett mål, andra hade det som en dröm.

Coachingen handlade om hur man gör en vision eller en dröm till ett realistiskt mål, hur man gör målet mätbart och vilka delmål man ska ha längs vägen.

Arbetet var igång.

Hösten:

Det var många nya spelare i laget, det var nya tränare och det var ett nytt spelsystem. Att förvänta sig framgång på en gång när man bygger ett nytt lag är naivt.

Både försäsongen med träningsmatcher (augusti–september 2017) och grundserien (september–december 2017) följde samma mönster. Det började skakigt med flera förluster och inget vidare samspel för att sakta men säkert bli bättre.

Samtidigt som lagets spel successivt förbättrades fram till jul hade jag två–tre individuella coachingsamtal med alla spelare och de som hade tydliga detaljer som de ville bli bättre på, en tydlig agenda som vi säger i coachvärlden, lyckades också hitta lösningar på hur de skulle gå tillväga för att utvecklas i den riktning de ville.

Vi hade också ett par gruppsamtal, bland annat om vilka krav individerna kunde ställa på varandra inom gruppen. Oavsett om det är en grupp svetsare, akademiker eller idrottsmän kommer det alltid finnas olika personligheter i gruppen och även om gruppen har ett gemensamt mål så kommer individerna förespråka olika vägar till målet. Att gemensamt komma överens om en tydlig handlingsplan är viktigt för att nå resultat.

Laget slutade fyra i Hockeyettan Västra efter en stark avslutning och kvalificerade sig för Allettan Norra efter jul – det första delmålet var uppnått.

Våren:

Resultatet av hårt arbete med en tydlig spelidé och tydliga mål kom som ett brev på posten. Laget vann serien utan att egentligen vara hotat de sista veckorna av densamma – andra delmålet var uppnått.

Under den första månaden av Allettan blev också truppen i princip klar. Inom hockeyn är det alltid stor omsättning på spelare. När den stora flyttcirkusen drog igång i början av februari satt Borlänges ledning lugnt och tittade på. De spelare som tagit laget så långt skulle få förtroendet att försöka ta det sista steget genom kvalet också. Ingen spelare lämnade den sista månaden men en spelare lyftes in för att komplettera truppen precis före deadline för övergångar.

De spelare som kom in i truppen efter nyår fick ingen individuell coaching då jag och lagledningen gemensamt ansåg att processen att förändra något snarare kunde försämra än förbättra prestationen på kort sikt och det var kort tid kvar av säsongen. Däremot skulle jag finnas där som ett bollplank för de nya ifall några hjärnspöken dök upp.

Alla spelare som funnits med sedan hösten hade jag avslutande coachingsamtal med och efter att Allettan var färdigspelad hade vi också ett nytt gruppsamtal där gruppen satte upp mål för kvalspelet och genom öppna frågor gemensamt kom överens om vad som krävdes av gruppen tillsammans för att uppnå målen.

Kvalspelet:

Att avancera en serie i hockey är otroligt invecklat. Från Hockeyettan till allsvenskan ska du:

  • Komma bland de fem första lagen i grundserien (det finns fyra grundserier: norra, östra, västra och södra). De 20 lag som lyckas med det delas upp i två serier, Allettan norra och södra.
  • Komma bland de åtta bästa lagen i Allettan för att få spela play off (utslagsmatcher) i tre steg till kvalserien. Vinnarna av de båda serierna möts i en final, där segraren är klar för kvalserien medan förloraren går in i play off steg tre. Tvåorna och treorna i Allettan går in i play off steg 2.
  • Komma bland de två bästa lagen i kvalserien som består av fyra lag från Hockeyettan och de två sista från allsvenskan.

Hockeyettanfinalen spelades mellan Borlänge och Huddinge i bäst av tre matcher. Det behövdes bara två. Laget gjorde precis vad som sagts när målsättningen för kvalspelet sattes upp och vann två raka – ännu ett delmål var uppnått.

Inför kvalserien visste alla att varje match skulle bli jämn och att det skulle krävas topprestationer av alla för att nå hela vägen till allsvenskan, vilket varit en dröm nio månader tidigare men som förvandlats till ett mätbart mål och nu var så nära att man kunde ta på det.

Under de tio omgångar som spelades på drygt tre veckor kämpade laget intensivt utifrån de riktlinjer som satts upp och hade möjlighet att nå målet fram till tio minuter återstod av den nionde matchen.

Så nära spel i landets näst högsta serie som Borlänge var den här säsongen har laget inte varit sedan seriesystemet gjordes om 19 år tidigare.

Coachingen under kvalserien bestod av att finnas tillgänglig när någon gick i en tankefälla och det blev ett par coachande samtal under de sista veckorna.

Sammanfattning:

I skrivande stund har varken utvärdering av coachingen eller lagets prestation hunnits med.

Jag själv har bara börjat tankearbetet kring mina teorier varför slutmålet inte nåddes, även om det var nära, och har ingen slutsats att komma med redan dagen efter kvalspelet avslutats.

Däremot har jag funderat mycket kring hur laget och dess individer utvecklats under de elva månader jag har haft förmånen att jobba med dem.

Den största delen i utvecklingen ligger såklart hos spelarna själva, deras vilja, engagemang och hårda arbete för att bli bättre och få spela på en högre nivå. Flera av dem kommer också nå en högre nivå i framtiden – det är jag övertygad om.

En annan stor del ligger i föreningens struktur i att våga involvera flera och dela upp ansvaret. Jag tror att tack vare Jesper Gillerås bidrag som fystränare, Adde Melins insatser som fysioterapeut och min del som mental tränare, så har tränarna fått mer tid och energi att lägga på det rent taktiska och spelmässiga kring vad som händer på isen under träningar och matcher.

Den kombinationen upplever jag har skapat ett framgångsrikt lag.

Några av ämnena jag coachat spelarna i är:

  • Hur bryter jag min måltorka?
  • Det går bra nu, hur ska jag göra för att go with the flow och inte sväva iväg?
  • Hur ska jag göra för att våga fråga tränarna om min roll?
  • Hur ska jag tänka inför match för att ha rätt nivå av anspänning?
  • Jag har tankar och idéer men svårt att prata inför grupp, kan du hjälpa mig?
  • Jag har varit skadad och vill snabbt tillbaka, hur ska jag tänka för att inte gå på för hårt med rehabträningen?
  • När jag är inne på ett baklängesmål sitter det i skallen nästa byte och så hamnar jag i en ond spiral, hur kan jag bli bättre på att släppa det?

Individuella idrottare har länge jobbat med coacher som mentala tränare, men i lagidrott är det vanligare att jobba utan dessa. Istället har det historiskt sett plockats in idrottspsykologer som Rune Gustafsson och Kjell Enhager med flera när det har krisat.

Min slutsats är att det är samma princip inom företagsvärlden, idrottsvärlden och livet i stort. Så länge det går bra tänker väldigt få på coaching, men när allt rasar samman behövs vård i form av psykolog- eller terapeuthjälp. Den parallellen är lätt att dra.

Coaching hjälper till att förebygga innan det behöver gå så långt.

Hur hanteras de etiska reglerna mellan coacher?

ICF Cyber Chapter Sverige är ett webbaserat forum och en lättillgänglig mötesplats för alla medlemmar i hela Sverige. En kanal för dialog, utveckling och utbildning.

Etiska rådet håller webbinar två gånger om året och idag var ämnet ”hur hanteras de etiska reglerna mellan coacher?”.

Som utbildade och certifierade coacher genom ICFs kärnkompetenser är vi vana att prata om etik och förhållningssätt gentemot kund för att skapa tydlighet och tillit i coachingprocessen.

ICFs etiska riktlinjer är utformade i linje med ICFs kärnvärden och ska tillämpas i alla relationer med coachklienter, coachkollegor, coachstudenter, mentorcoaching och handledning av coacher.

I veckans möte diskuterade vi etiska riktlinjer och samverkan coachkollegor emellan. Hur bemöter vi varandra som kollegor när problem uppstår?

Utifrån vardagliga och konkreta frågeställningar som vi kan stöta på i olika uppdrag och samarbeten, reflekterade vi runt olika frågeställningar och dilemman. Vi reflekterade runt frågan vad som händer med förtroendet för coachyrket på lång sikt, om vi inte arbetar etiskt när våra personliga värderingar kolliderar och problem uppstår.

Genom att sätta ord på och synliggöra dilemman skapar vi medvetenhet för förtroendefulla, professionella och kollegiala relationer.

Etiska rådets nästa möte är den 12 juni för ICFs medlemmar

ICF Global Leadership Forum 2018 genomfört i Vancouver

Under några intensiva dagar samlades Internationella coachförbundets ordföranden från olika länder för gemensam konferens kring ledarskap.

Deltog gjorde ledare från 140 olika länder och Sverige representerades av Johan Hederstedt, vice ordförande i ICF Sverige och föreslagen som ny ordförande till årsmötet om drygt en månad. Konferensens fokus var leadership och coachning. Inför konferensen hade varje deltagare förberett sig genom att ta fram sin egen vision, värderingar, övertygelser och ledarstil. Under konferensen gavs sedan gott om tillfälle att både uppdatera sig på de senaste nyheterna i världens största förbund för coacher, ICF, och att utbyta erfarenheter med andra ordförande från hela världen.

ICF Sveriges arbete med strategiska frågor och brett engagemang väckte uppmärksamhet och många kontaktade Johan för att höra mer om arbetet i förbundet. Ett givande utbyte för alla parter. ”Kul att vara där och bidra och få inspiration” hälsade Johan från konferensen.

De nordiska ordförande som deltog samlades och enades om fortsatt samarbete efter konferensen. Ett ökat nordiskt utbyte är att vänta, mer om hur det utformas kommer att utkristallisera sig i fortsatta samtal.

Nordiska ordförande ICF samt José de Sousa från regionalt servicecenter

Vanliga modeller i svensk coaching

I rapporten The state of play in coaching in Sweden – nuläget i svensk coachning ges en lägesrapport över coachingsverige i förhållande till Europa. I denna internationella  studie svarade coacher över hela Europa på frågor om hur de ser på och bedriver sin verksamhet. Dagens artikel handlar om vilka perspektiv och modeller som är vanligast.

Svenska coachers topp tre lista är:

1. GROW-modellen (används av hela 82% av svenska coacher och är också den vanligaste i Europa som helhet)

2. Lösningsfokuserade samtal  (46 %)

3. Motiverande samtal (44%)

GROW-modellen är välkänd i coachkretsar runtom i världen och fångar med sin riktning Goal-Reality-options-What (som i olika variationer får lite olika uttryck) in coachprocessen väl. Det är föga förvånande att den som renodlad modell med alla sina variationer toppar listan både inom Sverige och i Europa, Sverige dock markant högre värden.  På samma sätt är lösningsfokuserat förhållningssätt en av grundpelarna i coaching och tvåa både i Sverige och Europa som helhet.

Sveriges topp tre är vi dock lite mer avvikande i. I resten av Europa är kognitiv behaviouristiska modeller och NLP tämligen jämna och delar tredjeplatsen medan motiverande samtal klart sticker ut för Sverige. Medan Europa som helhet tycks luta åt mer beteendekorrigerande modeller väljer svenska coacher i större utsträckning att sikta in sig på klientens egen motivation.

intressant blir det när man tittar på hela bilden. (se artikelns illustration)

Det finns tre modeller som Svenska coacher använder markant mycket mer än sina Europeiska kollegor. Grow-modellen, motiverande samtal och existentiella perspektiv. Istället för det behaviouristiska spåret tycks svenska coacher alltså ha ett fokus på att med hjälp av en tydlig ram i grow-modellen även fånga in klientens egna inre drivkrafter, motiv och djupare värderingar. Coaching syftar alltid till en förändring, så även i de svenska modellerna, men det verkar som om svenska coacher lägger större vikt vid de djupa lagren i den förändringen.

Svenska coacher tycks välja modeller som arbetar i och med klientens egen motivation och syn på livet. Det handlar inte bara om att skapa förändring utan också att ankra det i det som är viktigt på riktigt för klienten.

Viktigt att komma ihåg är då att coaching gör det här jobbet ur ett annat perspektiv än terapin. De båda ska inte sammanblandas. Även om coachingen rör sig kring bärande värderingar och livssyner så är den ett verktyg för förändring och utveckling här, nu och framåt. För den som vill läsa mer om skillnaderna finns en artikel i ämnet här.

Hur kan det då komma sig att svenska coacher har denna tydliga tendens bort från behaviourismen och in mot egenmotivation och lösningsfokus tillsammans med existentiella perspektiv? En förklaring skulle kunna vara Sveriges relativt höga nivå av personlig och pragmatisk självständighet kombinerat med en hög nivå av sekularisering. (mer om det här) Dels kommer svenska coacher själva ur denna miljö där existentiella frågor inte är förbehållna vissa sammanhang och värderingar är något som lyfts och dryftas individuellt. Dels kan de ha anpassat sig till marknadens efterfrågan. Coaching blir då en metod som möter den individualistiska människan i ett lösningsfokuserat samtal. Coachens förmåga att arbeta i perspektiv som möter förändringsarbete ur fler vinklar blir samtidigt ett förändringsarbete som möter fler behov.

Studien innehåller även frågor kring vilka metoder som främst används i vilka situationer och det visar sig då att när det kommer till mer beteendeinriktade coachämnen som att konstant kolla jobbmailen blir svenska coacher mer benägna att använda behaviouristiska metoder medan när coachämnena kan komma närmare omidentifiering av den egna jaguppfattningen som exempelvis karriärcoaching så blir existentiella metoder vanligare än de kognitiva behaviouristiska modellerna.  (se hela rapporten här eller de enskilda frågorna här med svar i bilagda bilder)

I ämnen som beroende på kontext kan vara mer beteendeförändrande eller komma att beröra djupare värderingar är också variationerna i vilka modeller och perspektiv de svenska coacherna väljer större. Det tyder på en god förmåga att anpassa modeller efter kundens behov snarare än egna preferenser. Något mycket positivt i en tjänst som så helt bygger på klientens agenda, inte coachens låsning i ett antal fasta modeller.

God coaching brukar ibland beskrivas som en dans i ögonblicket. Coachen anpassar sig och följer klienten med varierade metoder anpassat till klientens behov. Studiens uttryckta variationer i metoder i olika ämnen kan ses som en spegling av detta.

Lena Gustafsson, Jonathan Passmore, Hazel Brown

Årsmöte/Nationell Medlemsdag 25 april

Anmäl dig till Vårens stora medlemshändelse!

På programmet står bl.a. val av ny styrelse,  genomgång av våra strategiska riktlinjer inför 2020, föredrag av Företagarnas VD Gunther Mårder och en hel del annat.
Klicka för program: ICF Medlemsdag ÅRSMÖTE

Anmälan via länken:
https://simplesignup.se/private_event/129084/1f8889ab8e

Dagen ingår i ditt medlemskap , du betalar endast för förtäringen – 200 kr
(självkostnadspris).

Kom ihåg att du måste ha förnyat ditt medlemskap för 2018 för att kunna vara med!

Dagordning for årsmöte i ICF Sverige 2018

Valberedningens förslag inför årsmötet 2018
Val sker vid årsmötet. Du som inte har möjlighet att delta på plats kan delta via ZOOM under det konkreta årsmötet kl. 11.10 – 11.45. Anmäl dig då till info@icfsverige.se.

Verksamhetsberättelse 2017

 

 

Så utvärderas effekten av coaching

I rapporten The state of play in coaching in Sweden – nuläget i svensk coachning ges en lägesrapport över nuläget i coachbranschen. Rapporten bygger på enkätsvar från coacher över hela Europa som fått besvara en enkät kring hur de ser på och bedriver sin verksamhet. I den här artikeln beskriver vi hur svenska coacher utvärdera sin coaching.

Coaching är en tjänst som sker i ett förtroendesamtal mellan klient och coach. Samtalet är koppla ttill en önskad förändring utifrån klientens egna och ibland även inköpande parts mål med processen.

I inledningen av ett coachsamarbete utformas därför tydliga mål och dessa stäms av löpande i coachsamtalen. Men hur utvärderas egentligen effekten av coaching? Det beror ofta på önskemål från kunden men också på vad coachen själv finner värdefullt för att utveckla sin tjänst.

I studien har coacher runtom i Europa svarat på om, när och hur de utvärderar effekten av sin coaching. Det visar sig att svenska coacher i hög utsträckning genomför någon form av utvärdering, endast 2 % svarar att de inte gjort någon formell utvärdering under de senaste tolv månaderna.

Svenska coacher tycks här liksom i avtalsskrivande (se gårdagens artikel) ha en förkärlek för skriftliga metoder jämfört med sina europeiska kollegor. 40 % anger att de utvärderar sin coaching med en formell utvärderingsblankett i slutet av varje uppdrag. Att jämföra med 24 % i Europa som helhet.

De svenska coachernas näst vanligaste svar, informell utvärdering i slutet av varje samtal, är istället det vanligaste när man tittar på europasnittet. 32 % i Europa, 24 i Sverige. Tredje vanligaste metod som används är en informell utvärdering i slutet av varje uppdrag.

Noteras bör att i praktiken används ofta flera svar i kombination. En coach kan exempelvis göra en informell utvärdering i slutet av varje samtal tillsammans med en formell utvärderingsblankett när uppdraget avslutats. I enkäten gavs dock bara möjlighet att välja ett svar och därmed visar undersökningen på de prioriterade formerna som tillmäts störst värde men den säger inget om vilka kombinationer som används.

Coacher tycks ha ett eget driv att utvärdera sin tjänst, endast ett fåtal (2%) säger att det sker när det efterfrågas av kunden. Det tyder på en vilja att själv bevaka sin kvalitet och inhämta feedback på effekten av arbetet. Den kan förstås sammanfalla med efterfrågan från kunden men det är inte det som är det avgörande för när utvärdering görs. Rutinen finns där i coachens verksamhet oavsett vilket.

Vem hämtar man feedback ifrån?

Coaching är ofta en trepartsaffär där det finns en kund som köper in tjänsten men det är inte nödvändigtvis inköparen som sedan är den som nyttjar den utan en uppdragsgivare kan köpa in coaching till en av företagets anställda.

I coachvärlden kallas de tre parterna då coach, kund ((den som betalar för tjänsten) och klient/coachee (den som blir coach. På frågan om vem man samlar in feedback kring effekten av coachingen ifrån svarar en majoritet av coacherna den individuella klienten.

53% av svenska coacher går till klienten som tagit coachingen för utvärdering. 23 % svarar klienten och den inköpande kunden, dvs man hämtar in feedback både från den klient som blivit coachad och uppdragsgivaren, den i organisationen som fattat beslutet om insatsen och köpt in coaching åt klienten.

Studien ger inte självklart svar på om differensen beror på att det finns en tendens att prioritera klienten framför kunden, att tillmäta större värde till feedback från den man möter i coachingrelationen än den som betalar, eller om majoriteten helt enkelt har den direkta klienten även som avtalsskrivande uppdragsgivare.

Det är fullt tänkbart att den synbara prioriteringen av klienten i själva verket återspeglar andelen coachrelationer där klient själv köper tjänsten. Det kan handla om privata kunder men Sverige har också en övervägande andel småföretag där ledningsgruppen är liten och befogenheten att själv köpa in sin kompetensutveckling är hög, det krävs inte en HR-avdelning eller överordnads beslut. När dessa anlitar coacher för ledarskapsutveckling är kund och klient ofta samma person och det blir då naturligt att välja svaret den individuella klienten även för denna grupp.

För den som tänker köpa in coaching är det dock goda nyheter att en erfaren coach sannolikt har god underbyggnad för att beskriva effekterna av sitt arbete. Coaching är i viss mån för coachen en oförutsägbar process då den största delen beror på klientens agerande, men feedback hämtas in och erfarenhet bygger en grund för att kunna hjälpa dig som kund eller klient att bedöma hur ert samarbete ska utformas för att du ska ha största chans att nå den effekt du vill åt.

Lena Gustafsson, Jonathan Passmore, Hazel Brown

Noggranna och skriftliga trepartsavtal vanligast i svensk företagscoaching

I rapporten The state of play in coaching in Sweden – nuläget i svensk coachning ges en lägesrapport över coachingsverige i förhållande till Europa. I den här artikeln beskriver vi hur svenska coacher skiljer sig från sina europeiska kollegor när det kommer till avtalsskrivande med företagskunder.

Coaching är ofta en trepartsaffär där det finns en kund som köper in tjänsten men det är inte nödvändigtvis inköparen som sedan är den som nyttjar den. Det kan t.ex. vara en HR-avdelning som köper in coaching till företagets chefer, en företagsledning som köper in coaching till en nyanställd eller en överordnad som köper in teamcoaching åt ett arbetslag.

I coachvärlden kallas de tre parterna då coach, kund ((den som betalar för tjänsten) och klient/coachee (den som blir coachad. Det kan dessutom finnas en fjärde part i de fall coachen arbetar för ett företag med flera coacher, som anställd eller som underkonsult, och där det då finns en säljrepresentant eller upphandlingsansvarig som hanterar huvudavtalet.

Fler skriftliga avtal i Sverige

Den trans-europeíska studien visar att coacher i Sverige i större utsträckning än sina kollegor upprättar skriftliga avtal som omfattar alla tre parter i överenskommelsen. I Storbritannien är det exempelvis betydligt vanligare med muntliga avtal direkt med den coachade (37%) och i Europa som snitt säger 25 % av coacherna att det är den vanligaste modellen medan värdet här i Sverige bara är 7 % som anger det som det vanligaste alternativet.

Bland svenska coacher anger istället den största andelen, 37%, att den vanligaste formen av avtal är ett skriftligt avtal med alla tre parter. I övriga Europa är det betydligt ovanligare, endast 12% uppger det som vanligast förekommande.

Man kan ju fundera på hur det kommer sig att det skiljer så mycket i affärskultur i coachvärlden. kan det ha att göra med vem man ser som sin primära partner när man levererar coaching? Nej, det verkar inte så. Svenska coacher uppger nämligen också att de i större utsträckningar än sina kollegor ser den enskilda klienten som primär partner (79% jämfört med 55% i Europa). Även om övriga Europa också ser den individuella klienten/coacheen som primär partner sticker de svenska coacherna alltså ut i sin prioritering här men ändå har man samtidigt ett större fokus på skriftliga trepartsöverenskommelser med både den individuella klienten och den inköpande kunden.

Man kan tolka det som att i uppdragsutformandet inför coaching fäster de svenska coacherna stor vikt vid att ha alla tre parter med i överenskommelsen och att verkligen leverera rätt tjänst till köparen. När coaching väl påbörjas blir den coachade klienten primär partner då det är där det faktiska samarbetet sker och man arbetar då utifrån den av alla tre parter överenskomna riktningen.

Den tolkningen styrks av att det i svensk företagscoaching är mycket vanligt med treparts-samtal inför en coachingserie. Det går vanligen till så att beställande överordnad, den som ska coachas och coachen möts i ett gemensamt samtal kring förväntningar och mål med coachingen. Beställaren lämnar sedan processen och coach och klient arbetar vidare utifrån de överenskomna målen. Ibland görs en incheckning med trepartssamtal i mitten av en längre serie och/eller i ett avslutande trepartssamtal.

Innehållsrika överenskommelser

Svenska coacher skriver även mer innehållsrika avtal än sina Europeiska kollegor. På samtliga punkter som efterfrågas i studien anger svenska coacher i högre utsträckning att just den informationen vanligen finns med i deras avtal.

I studien efterfrågas 7 avtalsdelar i överenskommelsen med den individuella klienten: hur klagomål kan framföras, hur coachen kommer att utvärdera värdet av sessionerna, vad som inte omfattas av konfidentialitet och vad som gör det, avbokningsregler, ansvaret hos de olika inblandade parterna samt en definition av vad coaching är. På samtliga dessa anger svenska coacher i högre utsträckning än Europasnittet att det är information som finns i deras avtal.

För avtal mellan coach och organisation, dvs kunden, frågar studien om samma 7 områden och även där är det för svenska coacher vanligare på alla parametrar att det ingår i kontraktet.

En svensk coach tycks alltså skriva noggranna och innehållsrika överenskommelser med parterna i en affär. Det tyder på ett högt ansvarstagande för sin tjänst. Coaching är sedan flera år en inom EU självreglerande tjänst och ett av de sätt som branschen i Sverige använt sig av för att reglera marknaden är att professionella coacher är tydliga med vad de erbjuder och inte. Man ska till exempel som klient kunna känna sig trygg med var gränserna går kring vilken information som förmedlas till inköpande chef och hur. Man ska som kund kunna känna sig trygg med de tjänster man nyttjar och veta vad man får.

Har man anlitat en coach som är medlem i och/eller certifierad av ICF finns alltid möjligheten att vända sig till förbundets etiska råd om man inte tycker coachen levt upp till sina löften.

Lena Gustafsson, Jonathan Passmore, Hazel Brown